Del V. Alltets spegel (64-66 )

dikter av Dan Sondenius


64.

Se solen lyser över vägens stenar
och sprider värme till platsen där vi är
mer som mogna frukter och små goda bär
än moln som en höstlig motvind försenar.

O plats för Andens budskap som oss lenar
med kärleks djupa ord som med visdom bär
till insikter som inre källor renar
och förskingrar ytans förljugna schimär!

En lummig berså för den höga mening
du hör i ditt innersta ropas ut
är vad oss väntar den dag det är slut.

Då öppnas Himlens hjärta för den rening
som vi under jordelivet genomgått
och som Gud Fader i våra hjärtan sått.


65.

Dagarna rinner som ett färgrikt vatten
till en kraftfull och aldrig stillnande flod
som är historiens kärna och blod
och i den kan guldgrävarn finna skatten.

Bland allt kring vilket vi en gång trollska stod
vi har att av vördnad lyfta på hatten
då vi i kärlet där under tratten
ser den mix Gud Fader benämner god.

Stor mödas slit och ansträngning det är
vad hela mänskligheten har att utstå
för att här på jorden korn av lycka få.

Vad lyckan av lust och glädje till oss bär
gör att vi orkar lite mer och väntar
på vad mödans investering förräntar.


66.

Ett yttre värde av guldets glans och skal
kan dölja vad som förmultnar inne i.
Det djupare är det som gör dig fri
och det kan grönska medan ytan är kal.

Anspråkslösa personer utgör det tal
som format av mognade jag ett vi
med hjärtan det finns gott om värme i
att göra vardagliga men goda val.

Den som utåt manifesterar förakt
för andra varelsers känslor och mål
har i oss stuckit hatets vassa nål.

I tysthet sanna djupets blick betraktar
vad vi på jorden så lätt förfelar
då vi hellre splittrar upp än helar.