Alltets spegel (70-72)

dikter av Dan Sondenius


70.

Vad de drömskaste toner ur logen
kan skänka färg åt en bleknad atmosfär
och få i den som man och kvinna heter
en klunk av annat än blott svett från plogen.

I skogens djup, vi finner sången där
som vackrast då man blott tog en
lur och så fann en myra där vid knogen
där markens gräs små hemligheter när.

Hör dessa insekter på bladen viska
om tillvarons mysterium och magi
och du lär finna strofer med skönhet i.

Av samma urstoff, under samma piska
är allt som på jorden andas och lever
och som en sång av kärlek framåt leder.


71.

Bland jordens många utbjudna rätter
är en sak för alla tydlig och klar,
ja, den är nu kristalliskt uppenbar:
Historien består av oförrätter!

Dock byggs det nu hus på kala slätter
och vi av levnaden den visdom har
som oss till höga, ädla sfärer tar
att forma för själen där reträtter.

En enad värld som månar om allt liv
vill inte låta grymhet det arv vara
som framåt till barnbarnsbarn får fara.

Nu lyser gnistan som är Faderns Bliv!
då maten ej längre kräver djurens död
och då vi kan njuta av ett fruktrikt bröd.


72.

I drömmens ögonblick finns blott ett nu
som sväljer allt vad som ryms i dåtid
och som helt döljer var tänkbar framtid
men vi är ett, en kort stund, jag och du.

I våra kroppar blandas som för alltid
själarna som drömmen extatiskt tog
då månen med solens gamla strålar log
men evigt samman är drömmare aldrig.

Till tiden bortom denna vår prövning
går varje dröm om att evigt enas
då vi där i vår Gud ska förenas.

O heliga och jordiska övning,
i din sfäriskt utsträckta existens
har vi att söka själva Varats essens!

Alltets spegel (67-69)

dikter av Dan Sondenius


67.

Till nya äventyr min tanke går
då jag i böcker historier läser
som inom mig till god insikt jäser
om jag lugn och stillhet i livet får.

Då solen skiner eller då jag mår
som molnen måste då regnet väser
och mot fönstret så frustrerat fräser
blir boken vad lycka inom mig sår.

En inre himmel med många stjärnor
i en lysande drömfull kavalkad
är vad som behåller mig frisk och glad.

Den inre solen med många tärnor
ger oss änglarnas visdom och den dans
som allt förklarar i det Enas trance.


68.

En inre rikedom som förskönar
ger boken med de intressanta blad
jag vänder för att tanken då blir glad
av läsningen som dess kraft belönar.

En sfär av inre stjärnors rymd är vad
oss skänker svar då vi tysta bönar
om det som tillvarons flätor fönar
och inom oss förenar land och stad.

Till skogens lund går jag efter läsning
och finner vad jag läst om vid det stup
som visar naturens mäktiga djup.

Här pågår en märklig form av jäsning
då inre intryck blandas i det skal
som grönt och blommigt är Gud Faders val.


69.

Vad än man om allt i världen kan tycka
är en sak över all form av tvekan klar:
Vi måste värna ej blott om det vi har
utan också om de ej föddas lycka.

Den gröna växten vår vardag ses smycka
och den är vad som oss i anden tar
till den sfär där ingen blomblad kan rycka
från växter som i mark eller vas står kvar.

Av Guds kärlek vi fått vår sköna värld
då det allas skapare behagar
att forma oss med grönska och med lagar.

Minns både ursprung och mål för den färd
som för oss ifrån delar till den vy
som ingen längre behöver sammansy.

Del V. Alltets spegel (64-66 )

dikter av Dan Sondenius


64.

Se solen lyser över vägens stenar
och sprider värme till platsen där vi är
mer som mogna frukter och små goda bär
än moln som en höstlig motvind försenar.

O plats för Andens budskap som oss lenar
med kärleks djupa ord som med visdom bär
till insikter som inre källor renar
och förskingrar ytans förljugna schimär!

En lummig berså för den höga mening
du hör i ditt innersta ropas ut
är vad oss väntar den dag det är slut.

Då öppnas Himlens hjärta för den rening
som vi under jordelivet genomgått
och som Gud Fader i våra hjärtan sått.


65.

Dagarna rinner som ett färgrikt vatten
till en kraftfull och aldrig stillnande flod
som är historiens kärna och blod
och i den kan guldgrävarn finna skatten.

Bland allt kring vilket vi en gång trollska stod
vi har att av vördnad lyfta på hatten
då vi i kärlet där under tratten
ser den mix Gud Fader benämner god.

Stor mödas slit och ansträngning det är
vad hela mänskligheten har att utstå
för att här på jorden korn av lycka få.

Vad lyckan av lust och glädje till oss bär
gör att vi orkar lite mer och väntar
på vad mödans investering förräntar.


66.

Ett yttre värde av guldets glans och skal
kan dölja vad som förmultnar inne i.
Det djupare är det som gör dig fri
och det kan grönska medan ytan är kal.

Anspråkslösa personer utgör det tal
som format av mognade jag ett vi
med hjärtan det finns gott om värme i
att göra vardagliga men goda val.

Den som utåt manifesterar förakt
för andra varelsers känslor och mål
har i oss stuckit hatets vassa nål.

I tysthet sanna djupets blick betraktar
vad vi på jorden så lätt förfelar
då vi hellre splittrar upp än helar.

Alltets spegel (60-63)

dikter av Dan Sondenius


60.

Långt innan det dova mörkret
sjöng sin tystnad
brann ett ljus ingen tänt.
Långt bortom stjärnrymden
brann det, i det första,
ursprungliga rummet.
Där fanns evighetens längtan
efter det oändliga. En väldig
knall födde alla universa.
Ur nya rum strömmade nya
världar ut i en kedja utan slut.

O Gnista som alltid brunnit!
Vi lovprisar Dig för att Du
materialiserat världen genom
kärlekens flödande strålar!
Utav dessa föddes rum efter rum.
Längtan vi känner inför det gudomliga
är vår väg tillbaka till det
ursprungliga och den eviga
gnistans sken.

Den dova slöjan har lagt sig
som en hinna mellan rummen.
Den fördunklar vår syn. Blott
hjärtat kan ännu se den
ursprungliga evigt lysande lågans
klarhet. Våra ögon blickar fåfängt
mot fjärran. Våra ögon kan blott
se tystnaden och ödsligheten.
Mäktiga rum! Mäktiga mystiska
mörker som sugit i sig så mycket
sanning vi mänskor ej ens anar!
Oändliga storhet för vår färd!
För vår väg upp och tillbaka
till den storhet som fanns
innan den avgörande smällen.
Långt innan Big-Bang födde
vårt universum ekade det
oändliga rummet av fyrverkerier.
Så byggdes det kosmiska huset
med dess oändligt många rum!
Böj knä, människa, och känn din
ringhet! Du är liten inte blott inför
Gud utan inför den eviga världen,
rummet utan väggar, platsen för
Guds gränslösa kärleks kraft.


61.

Ingen klarar sig ensam, det
är något som kapten Nemo vet.

Vågorna bär skeppet fram
över okända vågors vatten.
Vatten är jord för mina
drömmars åker, frön sådda
av ledig tid.

Jag är en sjöman
och jag bemästrar vågorna.

Jag är en handlare
som fraktar gods.

Jag är en älskare
av okända hamnar
och gillar att sälja
allt mitt gods.

Ej blott en drömmare
bör man vara då marken
utgörs av vågors vatten.
Vi väver en värld av handel.
Välstånd och välfärd är
bilder i den färdiga väven.

Jag är en våg
som Guds änglars vågor
bär fram till
verklighetens strand.
Utan makt är
den ärlige sökaren.
Gud formar hans väg.


62.

Den ensamma växten
sjunger då den blommar
sanningens sång om livet.
Vad mycket tal en människa
måste tömmas på för att nå
växtens medfödda sanning!


63.

Domare och militär
är allt som är
i samhällets betong
då du förlorat
din frihetssång.

Det finns ingen dom du kan döma
dig till. Det finns bara ett ytligt
bländverks sken för den
som inte vill gräva.

Det finns en hinna av sten
över markens ömtåliga jord och grus.
Det finns en barriär för varje
spadtag, men den som löst koden
kan gräva i sitt eget djup.

Del IV. Alltets spegel (57-59)

dikter av Dan Sondenius


57.

Vad vägen åt sidan för vandraren framåt
i en ny fotsida riktning! Snö, skidspår, pjäxa,
alla allvarets attribut och de av
snöflingor inkapslade speglarna...

Ingenting är allt. Det vet kapten Nemo.
Ingen är sjörövare på haven. Blott
sjöfarare finns och vilsenhet.

I djupa spår av snö finns det tillfälliga.
Som en spegel av allt är den bild vi ser
i solens ljus i snömassorna. Bland
smältisen finns den förutbestämda
undergången, lätt förutsebar för
naturvetare som anar vindens riktning.


58.

Den alkemiska omvandlingen
börjar i vattnet då eldens gnista
förångar det ytliga i ivern  att
göra jord av djupets is och luft,
inkapslade, stelnade av tillvarons
oändliga rädsla.


59.

Ny väg formas av snö som faller
då ismassorna rasar och en ny
syndaflod dränker världen.
Hjälplösa är vi inför arvssynden
och tillvarons mystiska magi.
Varför denna dramatik som inte
skonar hustaken och drabbar
jorden med fruktansvärda skred?
Vad är vid jämförelse diktens
stakande stavelser mer än
livets egen tvekan inför det
mystiska ljuset på grottväggen?
Platons tankar var strukturerade
intuitioner och där svagheten
i tanken låg uppenbar för skeptikern
trädde Orfeus präster in. Också
från Delfi är det möjligt att nå
alltings djup, ty djupet är
vår allas väldiga grav.

Alltets spegel (54-56)

dikter av Dan Sondenius


54.

Svala vindar från den skog
där hoppets fåglar närs
då nötter och annat har fått nog
och ruttnar eller förtärs
är vad vår vardag allt som oftast ger
då vi om dess enkla mening ber.


55.

Bokens lärdom oss tar
till främmande världars dar
och låter den intresserade veta
hur man nyfiket kan leta
efter den sannings osynliga ven
som avtecknas under en sten.


56.

Blommans doft, form och färg
är vardagens glans och märg.
Till inget annat går vår gång
än till blommornas blad och sång.
O många formers så sköna blad,
tack för att ni ger oss ert syrebad!
Utan grönska och blommans bi
är alla förtorkade, ingen fri.
Till världar bortom vår egen går
vad blommorna hoppfullt i jorden sår.

Alltets spegel (51-53)

dikter av Dan Sondenius


51.

Trädens rika och nyttiga sav
är vad lycka till bladen gav.
Bladen är mänskor som vajar i vinden.
Träden är djupet som vänder på kinden.
Mullen för träden är alltings grund.
Den gör var sökare frisk och sund.
Ej kan elaka knep att föra fel
göra mjuk den som rädslan format stel.
Mjuk blir var själ av ett enda bud:
Den kärlek som är vår innersta Gud.


52.

Vad är bättre än den väg
som leder in i alla färgers dis
och där formar klar den sed
som brinner bättre än samlad ved?
Vi är bränsle för den färd
som är ett av många sätt
Gud realiserar Levandet.


53.

Dessa timmar, dagar och år
som så snabbt ifrån oss går,
de är bara ytans skymmande skimmer,
ej det som är evigt och av annat timmer.
Lugn är den kärna som skyms av blåst.
Du finner lugnet då det ej skyltas "låst".
Då den eviga friden är verklig
ter sig vardagen blott märklig.
En äkta värld av kärleks djup och sans
ska ersätta den falska som förut fanns.
Vi finner att vi har samma djup och själ
då ytans skimmer har sagt sitt "farväl".

Alltets spegel (48-50)

dikter av Dan Sondenius


48.

Varje tid, ja varje dag
styrs av samma styrkas lag.
Den att Gabriel lite i det dolda
kollar priset på det nyss sålda
och viskar i våra öron de bud
som utgår ifrån Herren Gud.
Korset är spikat i ditt hjärta.
Bort fördrivs ondska och smärta.
På stigen uppför berget går det folk
som för att fatta ej nyttjar någon tolk.


49.

Under textens yta finns
vad alla våra hjärtan minns
då vi samlade en dag
bevittnar Domens dag.
Religionen är en form
som skyddar under storm,
den livet självt bereder
oavsett våra seder.
Gud är en och tron
är också bara en
då vi sett igenom
det vi ska ledas genom.


50.

Gud är inte skapad
av någon okänd makt.
Gud skapar inte
och glömmer sen sin takt.
Nej, Gud är Levandet
som med kärlekens stora gnista ger
den form som i Oceanens droppar
både djup och yta ser.

Alltets spegel (45-47 )

dikter av Dan Sondenius


45.

Från urhistoriens dimma
en mening kan anas simma
mot den tid som kallas vår
och där Khidr nya fröer sår
i den framtids orörda mark
som snart får historiens bark.
Av åldrade tankar och förnuft
får snart morgondagens mänskor luft.
Vår tid den saknar sin mäster,
denne har fått en kort semester,
men snart drivs vår längtan åter
att bli ett med tårar man gråter
då man vill enas med och bli det jag
som skriver naturens och historiens lag.


46.

O väldiga djup in i Alltings mitt
där blott Levandet är!
Av Andens stora kärlek
byggs livets bro
och vårt jordeliv blir möjligt.
Att leva utan tanke
på djupets liv och värme
är att leva lite löjligt.

47.

Den som funnit djupet
i varandets väsen vet
att just ett Levande
är vad som formar stjärnan het
och i alla virvlars mitt vi vandrar
tills vi sugs åter till det djup
som ytans kyla klandrar.
Kall är blott den som inte vet
att varm och het det blir du
av tron på Levandet.