Höjd över hjärnans kunskap och andra dikter

Höjd över hjärnans kunskap och andra dikter av Dan Sondenius



Höjd över hjärnans kunskap


Höjd över hjärnans kunskap är
den insikt som till hjärtat bär.
Som får ögat att se ett helt nytt ting
där förut man såg mest ingenting.
All slit och möda är vardagens tentamen
inför hjärtats mänsklighetsexamen.



Bara för stunden


Dag efter dag ska komma
med ny tanke till min själ.
Bort ska dagarna somna,
med månljus få farväl.

Väg av minnen väller
genom nattens mörker fram
där inre röster gnäller
av för lite fest och glam.

Eviga tomhet som väntar
där ingen väntar mer!
Dit där framtid entrar
man inget hör eller ser.

Blott det tysta är till.
Allt som varit är still.
Dag efter dag ska tämjas.
Till Intet de visst lämnas.



Tingens sken


Visst ligger minnen begravda
i tingens skimrande sken!
Var blick på det en gång havda
gör dess yta vilsam och len.

På skåpet står tingen och blänker.
Små minnen på minnen i rad
som gör att den åldrande tänker
på glädjens fest och parad.

Om alla stunder försvinner
från det inres utslitna film
man det förlorade vinner
tillbaka i välputsat ting.

Med åren blir prydnaden vänskap
och vänskapen blir prydnad förstås
åt de som binds samman i sällskap
där verklig sällhet kan nås.



Drömhund


Led min gång
mot himlens höjd
och paradisets hus.
Där vilar röjd
var vandrings mål.
Du för mig dit
över sten och grus
och blommors gräs.
Det är dig
som jag hos
mina katter ser
då jag tänker
på vad som
lycka skänker.

O greyhound, o boxer, o tax!
Era skall och språng
ger mer av glädje till vår sång.
Vad jag med mina katter
på ängens marker ser
- är er.



Inför morgondagen


Vid ån porlar vatten stilla
bland några björkar där.
I vind visslar visst andar
som helt osynliga är.

Då morgon på morgon kommer
väcks djuren varje dag upp
av solens strålar som verkar
likt gamla tiders tupp.

Men ska vind i träden susa
när mänskan är klar med sin dag,
när stad mot land fått växa
efter all lönsamhets lag?

Vid ån springer haren stilla
mot ängen en bit därifrån.
Snart kanske haren ska springa
långt borta från hemmet och ån.



Bland blommor

När solen lyser på blommorna om våren
och jag för mig själv räknar alla åren
ska stillsamheten bli min nya lag
att följa intill min sista dag.
I värmen av solens genomträngande ljus
ska jag filtrera bort tillvarons störande brus
och stilla vänta varje ny tid
som förändrar något här hemma vid.
Av allt som varit och som gått för fort
finns ytterst lite man borde gjort.
Bland blommor som doftar vår jag ser
att inget högre oss väntar mer.



Pontus
In Memoriam


Nu sover iller sött
i evig ro
där snart också
husse ska bo.

Vänta där du vilar nu
på min färd
bort från denna värld,
du fina goda vän
vi evigt mist.

Små skuttande steg
får vi inte höra mer.
Din ödmjuka uppsyn
aldrig mer vi ser.

Du vilar fri från den plåga
vårt jordeliv är.
Du vilar hos Honom
som allting bär.



Orons känsla


Det molniga livet
störs av nya oväder
som sakta täcker
våra gravar.
Ensam vid varje spadtag,
innerst inne utan en vän.
Jag gräver i den molniga mullen
och alla lik förvandlas
till nya frågetecken
inför livets gåta.



Insikt


Att vi är blad på
samma träd
jag vet
då oron lagt sig
och jag känner
att samma lågas
kärlek, sorg och saknad
i oss alla bränner
med en kraft
som kan förklaras
av Guds makt.



Färgrik tanke


Tänk att vara en färg som smälter
in i vårens gräs, uppvärmd
av sol som strålar
och smekt av småbarns fötter!
Dock viner vinden
och bort går all färg
från gräsets rygg och märg.
Skuggan vilar ju över vår stad
som dis och dimma i grått.
Ur dimman träder
den vankelmodige,
ständigt på jakt efter klarhet,
medan färgerna samlas i rad
på drömmens palett.



Morgon


Snart väcker solen upp mitt rum
med ett flöde av strålar,
milda, ljuva strålar som simmar
i vårens molnfria dag
och bjuder smekande vind åt alla.
Var morgon bjuder oss en idealisk promenad
när himlen kastar ut sin dag
över vår jordiska vandring.
Underbar är anblicken av
blomman som sträcker ut sina blad,
öppna mot ovan, och många vandrar
till parken endast för att möta morgonen.
På behörigt avstånd ler man
åt blomman som vaknar.
Dock kan jag sakna den barndomens
trädgård som också så log
under speciella stunder,
men doft och syn dränker nu minnets bilder.
Den upplevda stunden
blir ett med allt.



I skogen


Var gång jag upplever
hur stillheten sänker sig över
skogens växter och djur
vill jag hålla den stunden kvar.
Och den blir hos mig!
Då jag andas samma vind
som trädens bark och blad
är livets stund vad som finns,
medan den mänskliga skapelsens
verk trängts undan till intet.
Så vinner naturen över vår själ
och över all tillgjord önskan
att skogens vind sveper nu
över dåtid och framtid.



Det innersta


I tomrummets djupaste mörker
fordras ingen hörsel för att höra
den ordlösa bönens eviga färd.
Tårar vill ej falla förgäves.



Den gemensamma nämnaren


Under atomens för oss osynliga skal
finns samma väsen i alla oss ting
som ryms under himlens luftiga tak.
O sten, o gräs och grus, syskon längs vägen!



Gröna tårar

Tala till oss, du tigande växt,
om vad som får dig att tåras!
Du ger oss andning genom din grönska.
Vad är det vi ger dig till lön?



Gatorna rör vid varandra


Under min senaste stadspromenad insåg
jag att alla gator korsas av gator. Det finns
åtminstone en annan gata som varje gata når
fram till. Så bildar gatunätet ett system av
sträckor förankrade i varandra. Bakom
geometrin ligger den mänskliga tanken.
Av materien formas asfalt och betong, sådant som
ger våra kanske vacklande steg en säker grund
på dessa olika varianter av vår levnads väg.



En byggnads väsen


Vid torget där blommorna doftar
underbart av ros, hyacint och syrén
finns ett för mig helt okänt hus.
Byggnaden är stor som det största palats
och en hertigs har den visst en gång varit.
Vilka salar som måste rymmas
bakom den vackra renässansfasaden!
Jag ser då jag blundar travar av böcker
på magnefika, mörka skrivbord
där den lärde blott har att slå sig ner
och försjunka i det lillas storhet.
Ej ut genom fönstret till fågeln
som flaxar i himmelens blå
är det som den lärde vill i sin tanke.
Det är till bokens djupaste mening
han strävar vid de gåtfulla passager
då han bland meningar måste göra ett val.
Som han trivs bland gåta och mysterium!
Den säkerhet vi vanliga vill finna
då vi läser om en förfluten epok
har vaskats fram ur en dimmig värld
där konturerna närmast är upplösta
och inget möjligt att se som annat
än bilder i sjöars vatten.
Vad kan finnas mer i denna borg
för salar och flanörers fantasi?
Är det inte gröna växter som torkats
som nu klistras prydligt på ett ark?
I marginalen antecknas namn
och andra igenkänningsdata.
Växtens utbredningsområden står också
antecknade på det styva arket.
Det är till växternas innersta väsen
den flitiga botanikern vill då hon
noga för in varje ny växt i sitt
konstruerade system. Här har all
doft från blommans färg försvunnit.
Den har forskaren dock noga noterat
under de varsamma promenader
då växterna samlades in och togs hem.
I ämbetsmannens salar,
där beslutens makt en gång gällde,
har en anda av stillhet fått fäste.
Strid och buller finns ej där lärdom bor
och där nytt vetande föds.



God girighet finns


Girigheten har ej endast guld som mål.
Den som strävar efter klokhet gör inte fel,
ty kunskap kan vi samla i hur stor
mängd som helst utan att någon blir
fattigare, men guld kan ej ges åt alla
utan att någon får lämna guld ifrån sig.
I fattigdomen kan man bli rik på kunskap,
detta guld för vacker insikt och klokhet.