Hjärtats djup (22-28)

en diktsvit av Dan Sondenius


22.

Det hårda, kalla har en glans
som stöter bort mig. O du stad
som skyddar våra hjärtan, ge
oss dina mjuka vågors brus
så att vi lyckliga kan svalkas!
Det hårda, torra ska brista och
det kalla ska bli varmt, när
tankens djup ankrar i hjärtat.


23.

I världens mörker hägrar
bortom döden ett ljus,
en flämtande låga av längtan.
Bortom den falska fasaden
finns en djup värld av sanning.
Det falska är blott ett ytligt sken.
Det sanna en verklighet som varar.


24.

Du är en ärans man
som förståndigt förmått
navigera på vågigt vatten,
du som inte glömmer
vad vinst du gjorde
då du undvek klippa
och grund. Din
sjömanskonst berikar
din besättning. Din
sjömanskonst för
varor till vår hamn.


25.

Ur djupet av mitt eget
innersta stiger en duva.
Jag är i pyramidens gåta.
Pärlor från mystikens
fjäderpenna är vad duvan
ger mig. Ord från Gud.


26.

Moln av tid driver sakta
över ökensanden. Den blå
himlen ler åt stadens brunnar.
Långväga handel ger folket
frukt. Vid palmen sitter
meditatören, enad med
Alltet.


27.

Ananas och apelsin har löften
åt varje hungrigt hjärta. Bortom
diamantens glans finns ett
annat slags rikedom, en rikedom
med härlig smak.


28.

För många år sen drömde jag.
Inför angriparen kände jag mig
maktlös. Nu vet jag att mullret
bakom mig var förtruppen
till min armé.