Hjärtats djup (29-35)

en diktsvit av Dan Sondenius


29.

Genom historiens rymd
har Gud kastat ut ett
pärlhalsband. Varje epok
är en ny pärla på det
pärlhalsbandet. På pärlan
är du en del av glansen.
Snart ska vi skina.


30.

Vid stranden får badaren
ett budskap sänt med
vågors vatten. Vi är små
droppar i detta väldiga hav!
Vågorna rullar mjukt in mot
stranden där många badar
utan kunskap om vattnet.
I dig finns ett rum som
förenar dig med oss alla.
Vi kan dra av vattendroppens
hud. I dig finns en röst
som  fri förmår profetera
om havet.


31.

I skymningen söker den vilsne
i skyn efter tecken. Han saknar
sin lykta. Han kan inte se utan
sin lyktas ljus. Han inser inte
att stjärnorna är tankar, att
Himlen är hans inre sfär.


32.

I vårt inre finns sol och stjärnor.
I vårt inre vill Gud ge oss en krona.
Vi har att sträcka på oss för att
kunna tjäna. Vi måste se för att
ödmjukt kunna  forma världen.


33.

Mellan dop och kröning
finns också dom, den att
avbörda sig sin synd. Fri
från tyngd kan du lättare
vandra mot din kröning.


34.

Tjänandets väsen utgör
kungakronans glans,
den värdighet Gud ger
den som vuxit i tanke.
Vid havets vågor begrundar jag
mitt inre havs vattendroppar.
O Gud som ger oss lugn och
ledning för vår färd
och för vår farkost!
Stjärnorna lyser på himlavalvet.
I den svartaste himmel blinkar
en stjärna av klaraste glans.
Den medlar mellan två världar.
Den besegrar ett stormigt hav.


35.

I templets luftiga inre
finns tillvarons stillhet.
Jag är nära mitt hjärta
och Guds tankar då jag
vistas i detta väldiga rum,
en avbildning av vår tro
på Guds storhet.