Hjärtats djup (36-42)

en diktsvit av Dan Sondenius


36.

Jag ser mig om
där gräset möter
sanden, en ny
stämning för
våra tankars flykt.



37.

Det var inte mer
med dessa dagar
än minuternas silande
genom timglaset.
Ack, vad sandig
vår tid är! Så upplöst
istället för upplyst.


38.

Jag vet inte vad tiden är,
kanske bara sand som skakas
av att vändas då timglaset
erfar sin begränsning.
Evigheten kan inte mätas
av glas och sand, ej heller
det som är mindre än det lilla.


39.

Bortom klotets väg
ur pyramidens djupa inre
tror du dig mäktig,
mycket bättre än jag.
Men vi är bara sandkorn
i timglaset som snart
ingen alls kan se.


40.

Djupet når man inte
med tunga stenblock. Lätt
och smidig är den spanare
som når pyramidens djup.
Det är en saga han finner,
en dröm för oss att leva,
vi som förtrollats
av strålar.


41.

På stranden står de halvnakna
och ser att kläderna utgör
segel för färden. Utan praktfullt
tyg får man välja den enkla
skutan och söka sig framåt
där vågorna brusar måttligt.


42.

Havets poesi når
stranden. De halvnakna
måste någon gång höra
symfonin från djupet.
Den som söker
lyssnar redan.